Australientårta!

Det har varit tyst på bloggen ett tag, men inte har jag legat på latsidan må ni tro! För en tid sedan fick jag en beställning på en födelsedagstårta till en Australientokig tjej. Det var inget krav på att tårtan skulle gå i "aussitecknet", men när hennes mamma nämnde att hon gillade Australien var så att säga saken biff! Jag är själv väldigt förtjust i varningsskyltarna med kängurun på, kanske lika mycket som tyskarna lär gilla våra svenska älgskyltar tror jag. Har man en varningsskylt så bör man ju också ha en känguru, eller hur? Det går väldigt snabbt att skapa sig en bild över hur den färdiga tårtan ska se ut, men inte riktigt lika snabbt att förverkliga den... eller ens komma i närheten.

Ärligt talat, jag blir inte ledsen om man tror att det är en hund eller möjligen en dinosaurie som står och glor på skylten... Den bruna (chokladsmakande) sockerpastan är ovanligt mjuk och trots att jag försökte få den mer fast med hjälp av CMC, sackade den ihop mer och mer...

Födelsedagsbarnet tycker om turkost och det gör jag med - särskilt efter att äntligen ha hittat Wiltons turkosa färgpasta! Det ger enormt mycket färg, bara genom att blanda ner några droppar i frostingen blev det en fin nyans. Jag provade även färga in lite flowerpaste för att göra några blommor och ja, turkost blev det! Det förblev även mina händer under något dygn därefter...

Tårtan bestod av ljusa bottnar (jag gör oftas två bottnar som jag delar i tre delar var och använder sedan fyra delar till en tårta). De är fyllda med min "standardfyllning", hallonpannacotta, vaniljmousse och rårörda hallon (ca 300 g). Denna gången är tårtan spacklad med vit chokladfrosting (dubbel sats, men det hade räckt med 1½). Dekorationer i sugerpaste/flowerpaste, krossade digestivekex, ätbart glitter och ätbar färgpenna. Det som inte är ätbart är såklart skyltstolpen som är en vanlig klubbpinne.

Hoppas att födelsedagen blev toppen! Tack för tårtförtroendet!

Surdegsbröd!

Ni kan tro att det puttrar och jäser lite varstans i vårt kök! Jag tyckte att det var sååå länge sedan jag fick sätta tänderna i en hembakad surdegsmacka, att jag till slut tog saken i egna händer. Jag köpte hem ett dyrt, ekologiskt, stenmalet vetemjöl och letade upp ett spännande recept på "nätet". Full av förväntan satte jag igång med att tillverka en surdegsgrund, vilken verkade lovande. Det tar ju ett tag att göra surdegsbröd från grunden om man saknar själva surdegen, men till slut var dagen inne för brödbaket. Som jag duttade och vek och jäste dessa limpor, mer engagerad bagerska får man nog leta efter! Ändå resulterade allt i ett stort, platt fiasko. Bröden jäste inte ett dugg och de kom ut ur ugnen som platta, hårda och helt oätliga ting. Skam den som ger sig - jag upprepade hela processen (nu med lite mer mjöl), men resultatet var bara tveksamt bättre och fortfarande inget man kunde kalla bröd.

Min surdegskarriär slutade med andra ord innan den ens hunnit börja på rktigt, MEN, inget ont som inte har något gott med sig.  Maken fick plötsligt blodad tand och nu har han "hittat tillbaka" till sin surdegspassion. Faktiskt är han på ovanligt bra humör och det gör honom absolut ingenting att stiga upp hutlöst tidigt om morgnen för att mata surdegar och baka bröd innan han kör till jobbet! Det är så obeskrivligt trevligt alltihop, tycker jag!

  Receptet har han använt sig av upprepade gånger och det hittar ni bl a här.

Vackra vinterbär på köksbordet!

Stor äppelkaka!

Min chef är ett riktigt kakmonster! Ibland tror jag att det är betingad reflex hos honom som gör att han inte kan se mig utan att prata om kakor - vilket jag tycker det är jättekul! Då och då (fast ganska sällan, ni vet, tiden som inte räcker till) kommer jag även till skott och bakar till mina arbetskamrater (inte bara till chefen, nå´n måtta får det vara). I veckan tillkom så denna äpplekaka med en "touch" av ingefära (som jag undrar om någon märkte). Jag glömde någon ingrediens och gjorde som vanligt lite som jag själv ville, därför vore det fel att ange ursprungskälla till receptet denna gången...

350 g rumsvarmt smör
4 dl strösocker
4 ägg
6 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 tsk ingefära
Några äpplen
Rör smör och socker länge, så att det blir vitt och fluffigt. Rör ner ett ägg i taget och rör minst en minut mellan varje (med maskin, för hand lär det ta en längre stund). Rör ihop de torra ingredienserna och rör snabbt ner i smeten (för hand). Häll den ganska fasta smeten i en stor form (min är ca 30x40 cm med höga kanter) klädd med bakpapper eller smörad och bröad om man hellre vill det. Skala och skär äpplena i klyftor och stick ner dem i smeten. Grädda i ca 175 grader i ca 45 min.

Som dekoration har jag torkat äppleskivor i ugnen (50 grader i flera timmar med luckan på glänt) och de fick pynta kakan tillsammman med några kanelstänger.

Nu ska jag ut och kratta barr i höstsolen - må väl!

Vaniljhjärta...

...eller? Det finns ju faktiskt ett helt annat bakverk som man kallar vaniljhjärta och det ser inte alls ut så här:

Igår var det som bekant "Kanelbullen dag" och jag häpnar över hur många som retar sig på det! Jag tror att det anses lite fint att inte tycka om Kanelbullens dag, Mors dag, Fars dag, etc, etc... Själv tycker jag inte det är så mycket att hetsa upp sig över - det står ju var och en fritt att fira om man vill! I vår familj har vi slopat mors dag och fars dag av den enkla anledningen att det helt logistiskt inte håller i längden. Kanelbullar däremot, kan man trycka i sig tillsammans med vem man vill, när man vill och om man vill!

Som sagt, igår stod det bullbak på schemat! Redan tidigare på dagen hade jag bestämt mig för att trycka in några av bullarna i min stora hjärtpepparkaksform och göra något som liknade en Butterkaka för omväxlings skull. När jag kom hem från jobbet, innan jag ens satt degen, kollade jag favoritbloggarna för att se vad de haft för sig en dag som denna (mitt dagliga, helt onödiga, nöje). Jag tyckte att det var både lite retligt, men även hedrande att fantastiska bloggen Sockerrus hade kommit på precis samma idé! I alla fall, för att göra något eget av projektet valde jag att inte fylla bullarna med kanel och russin, utan med vaniljsocker istället. På så vis blev det ju ännu mer likt en riktig Butterkaka!
Receptet på vetedegen är det gamla klassiska som finns utanpå Kungsörnens vetemjölspåse, men här kommer det i alla fall (eller som jag gjorde):
50 g jäst
150 g smör
5 dl mjölk
1 dl strösocker
2 tsk stött kardemumma
½ tsk salt
14 dl vetemjöl
Fyllning:
Rumsvarmt smör (ingen aning om hur mycket jag använde - men mer än vad Kungsörnen rekommenderar i alla fall)
Strösocker/vaniljsocker (1 dl strösocker blandas med ca 2 tsk vaniljsocker).
Glasyr och dekoration:
1 ägg till pensling
Pärlsocker
1 dl florsocker
½ msk vatten
Några droppar röd karamellfärg
Sockerpärlor i rosa och silver

Smula jästen i en bunke. Smält smöret och blanda med mjölken. låt bli 37 grader. Häll mjölk/smörblandningen över jästen och rör runt tills den löst sig. Tillsätt socker, kardemumma och vetemjöl och arbeta degen ca 5 min med  maskin. Tillsätt saltet mot slutet. Låt jäsa övertäckt ca 30 minuter. Dela degen i fyra delar och kavla ut varje del tunt. Bred på smör och strö över strösocker blandat med vaniljsocker. Rulla ihop från långsidan. Tag fram en hjärtform och lägg på papparad plåt. Skär tunna bitar av rullen och lägg med snittytan uppåt i formen. Låt bullarna trängas så att formen fylls ut i kanterna. Låt jäsa under bakduk i ca 40 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda i 200 grader ca 10-12 minuter. Låt kaka svalna helt. Rör i hop florsocker, vatten och karamellfärg till en glasyr och ringla över det kalla hjärtat (...DET lät ju hemskt, men i detta fallet måstet hjärtat faktiskt vara kallt). Strö över lite sockerpärlor efter tycke och smak.
Kom på att jag måste tillägga: av den här storleken på deg blir det betydligt fler bullar än hjärtat! De andra bullarna kan man ju med fördel fylla med annat (kanel, mandelmassa, sylt, nutella...) om man nu inte vill ha sådär 4-5 vaniljhjärtan förståss...

MUMS!

Äppeltiger!

Idag har vi haft en härlig höstdag här i södra Sverige och till min stora glädje trillade det in gäster under eftermiddagen, bara sådär! Gäster = kaffe och kaffe = kaka, jag fick alltså en jättebra anledning att provbaka äppeltigerkakan som jag sneglat på sedan oktobernumret av Femina kom ut. Våra stackars gäster kunde förståss inte bara sätta sig ner till dukat bord, nej de fick hjälpa till med en del projekt som vi var i farten med OCH några fick även hjälpa till att baka kaka... och koka kaffe, innan det var dax för fika.

 Den här äpplekakan blev inte så "tigrig" som jag föreställt mig, men det var pg a att jag inte riktigt följde instruktonerna i receptet (fort men fel). Den var i alla fall supergod!!! Det behövdes inget tillbehör, en kopp kaffe visade sig vara den perfekta smakkompisen.

Äppeltiger:
100 g mörk choklad (jag använde Lindt "sea salt")
2 ägg
2½ dl strösocker
50 g smält smör
1 dl grädde (jag använde mjölk och det fungerade utmärkt, hade nämligen ingen grädde)
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
smör och kokos till formen
1-2 äpplen i bitar
Till servering:
crème fraiche (vilket man alltså klarar sig bra utan)

Smält chokladen över vattenbad. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda ner det avsvalnade smöret och grädden. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör ner det i äggsmeten. Smöra en sockerkaksform och bröa med kokos. Häll i smeten. Blanda äppelbitarna med chokladen och tryck ner dem i smeten. Ställ in i 175 grader varm ugn och grädda i ca 30 minuter.

HAPPY BAKING!



Koggetjes...

...stavas kakan i dagens inlägg, men frågan är hur den uttalas?!?

Idéen till att baka denna lilla sötsak kom sig av att vi diskuterade "Hela Sverige bakar" på jobbet. Någon frågade om jag hört talas om en tårtbotten som skulle varmvispas (vilket ju var en av utmaningarna i premiärprogrammet). Det satt långt inne, men visst hade jag gjort det någon gång...? ! Hem åkte jag och började dra fram gamla bakböcker. Naturligtvis hittade jag receptet i Johan Sörbergs bok "Riddarbageriets Söta" (från 2003). När jag nu satt och bläddrade i den där boken fick jag syn på det här receptet som verkade så gott, men som sagt omöjligt att gissa uttalet på. Kakorna på mina bilder ser inte ut som kakorna i Johans bok - men så har han ju lite mer erfarenhet av att baka, eller hur? Riktig goda blev de och väl värda att testa!

Först ska man koka en karamell som sedan blir en av ingredienserna i själva kakan:
200 g strösocker (ca 2,25 dl)
20 g vatten (ca 2 msk)
Blanda socker och vatten. Koka blandningen tills den blir karamellfärgad. Häll ut karamellen på en plåt med bakplåtspapper och låt den stelna i rumstemperatur. Kavla sönder den hårda karamellen så att det blir småbitar (3-5 mm). Sikta karamellen med en trådsil så att det fina dammet försvinner. Spara det som stannar kvar i silen. (MEN, så gjorde inte jag. Jag knäckte karamellen med händerna och slapp dammet... inte så proffsigt kanske, men mycket enklare).

Detta är själva karamellsjoket



Ingredienser, degen:
250 g smör, knappt flytande (hmmm, nog var mitt smör flytande men jag smälte långsamt på svagaste, möjliga värme)
1 st ägg
210 g strösocker (ca 2,5 dl)
100 g karamellbitar (ca 1 dl)
250 g vetemjöl (ca 4 dl)
Sätt ugnen på 180 grader. Vispa sönder ägget så att gulan och vitan blandas och använd hälften av det. Blanda varsamt alla ingredienser. Klicka ut smeten med tesked på en plåt med pakplåtspapper. Kakorna flyter ut och blir platta, därför måste de klickas ut glest. Grädda i 10-12 minuter (MEN  8 minuter var tillräckligt i min ugn).

Avslutar idag med några bilder på den fina klockljungen som förgyller min trädgård just nu!

Må väl!

Biscotti med tranbär!

I ugnen står just nu sista omgången biscotti och torkar till ordentligt. Jag fick en plötslig lust att baka skorpor ikväll och drog fram det gamla receptet jag kört med  alla år. Men istället för att göra precis som vanligt minskade jag lite på nötter och mandel och tillsatte istället torkade tranbär. Var på vippen att hälla lite vita chokladknappar i smeten också, men hejdade mig och minskade istället på strösockret (som kompensation för den syndiga chokladtanken). Det är inte så att jag är rädd för socker (hade varit svårt att skriva bakblogg då) men man blir ju onekligen lite påverkad när hela omgivningen verkar antingen gå på diet och/eller träna som tokar. Så, lite mindre sött i vardagskakan skadar ju inte!

Recept:

80 g hasselnötskärnor

80 g sötmandel

60 g torkade tranbär

100 g smör

3 ägg

2 dl strösocker

1 tsk vaniljsocker

6 dl vetemjöl (oftast lite mer)

1 rågad tsk bakpulver

Hacka nötter, mandel och tranbär grovt. Smält smöret och ställ åt sidan. Värm ugnen till knappt 200 grader. Vispa ägg och strösocker riktigt pösigt, blanda i det smälta smöret och rör om. Tillsätt nöt/tranbärshack. Tillsätt sist mjölet blandat med vaniljsocker och bakplver. Rör snabbt ihop till en smet och tippa ut på mjölat bakbord. Knåda snabbt ihop degen (ju mindre knådande destu sprödare kakor). Dela i fyra delar, forma till långa rullar och lägg på en plåt. Platta till längderna med handflatan och grädda i 20-24 minuter. Låt längderna svalna några minuter och skär sedan dem i ca 3 cm breda skivor med vass kniv. Lägg ut kakorna på plåt med snittytan uppåt och torka till skorpor i ca 75 graders ungsvärme. De torkar på ca en timme.

 



Jag vill passa på att tacka alla snälla släktingar och vänner för Er ständiga jakt på rekvisita till mina blogginlägg! Exempelvis är det tack vare en omtänksam väninna som den här söta kakkupan med fat hamnade i mitt hem! Om en stund ska jag inta soffan, lägga benen högt och med stor glädje och nyfikenhet titta på TV-programmet "Hela Sverige bakar" som har premiär i kväll i Sjuan - missa inte det!